(Foto: Anna Evenius)

Kolla vilken snygging jag sprang på igår! Han hade hela gården full av beundrarinnor, så där hade man ingen chans.

Men jag fick i allafall ta en bild. Fin profil har han, tycker jag. Trots den bistra minen. ;-) 

Och tänk vad han får jobba med att få till den där tuppkammen varje morgon.

* * *

Jag kan för övrigt vara en riktig hönsmamma. Fråga mina barn.

(Foto: Anna Evenius)

Med denna alldeles nytagna bild på den endaste pionen i rabatten, vill jag önska er en fin midsommar!

Det kommer alltid bara en. Men fin blir hon. Man kan inte slita blicken från henne och är liksom rädd att den nästa dag ska vara vissnad och borta. För det är ju endast under några dagar man får nöjet att njuta av henne.

Så....... Glad Midsommar! :-)

Sill och nubbe  *host* potatis, here I come.

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Min yngste lille (?) son fyller 10 år om bara några veckor. Ett av hans intressen är att spela piano. Nu när han har gått på sina lektioner i ett par år, tycker jag att det är dags att byta ut keyboarden mot ett riktigt piano. För intresset finns där än.

Så Blocket besöks dagligen. Måste. Hitta. Ett. Piano.

Tänk, vilken perfekt födelsedagspresent! :-)

Själv spelade jag i många år när jag var barn. Men jag var inte hälften så begåvad som William är.

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Jag är tillbaka från en underbar resa till Italien! Med tanke på att jag inte varit här på bloggen så mycket, tror ni kanske att det rör sig om en långresa, men så är icke fallet. Jag och fyra väninnor har tillbringat en weekend på ett slott med fantastiska omgivningar. Jag är helt salig och mer än någonsin förälskad i Italien!
Sitter nu med ett bildmaterial att gå igenom för att försöka mig på att sälja ett reportage om detta ställe. Jag kommer att berätta mer om ett tag och givetvis visa bilder.

Jag vet att ni också har haft riktig sommarvärme denna helg, men har ni badat i havet? Inte det? Det har jag. :-)

I övrigt flyter det väl på, har precis färdigställt pressbilder till Indiska, fått ett till reportage sålt och har bröllop att fotografera i sommar. Samtidigt som jag och Charlotte fortfarande letar fina hem att plåta.

Min portfolio har fyllts på med fler bilder och förhoppningsvis kommer där att finnas fler bröllopsbilder efter denna sommar.

Mille grazie för alla kommentarer! Hoppas ni alla har det bra!

Slottskatten sitter på muren och beundrar utsikten över vingårdarna.

* * *

(Foto: Mormor?)

Kunde inte låta bli att hänga på Saravillfaras utmaning. Visste precis vilken bild jag ville visa.
En bild som föreställer en vanlig scen från mina barndomssomrar hos min mormor i Sikfors i Norrland.
Självklart var somrarna torra och varma jämt. Vi var även där varje vinter och jag minns otroligt nog tydligt den karaktäristiska doften av kompakt snö. Lite söt nästan... Kanske minns man bäst doften av genomblöta lovikavantar som hängdes på tork i mormors torkskåp.

Nåväl, den somriga bilden ovan visar min familj;  mamma, pappa, storasyster och en morbror. Jag står längst fram och är två år. Förmodligen ska vi ut och fiska vid en spegelblank tjärn på kvällen.

* * *

(Foto:  Anna Evenius)

Förundrat tittade jag på biljetten där jag satt ensam i tågkupén. Det stod inte någonstans vart jag skulle. Eller vart jag klivit på. Jag visste nog inte ens vem jag var. Konduktören hastade förbi utan att se min frågande blick.

Jag klev av på en okänd perrong med min koffert för att om möjligt ta reda på var jag var någonstans. Där stod jag stilla medan andra resenärer som visste vart de skulle,  med bestämda steg gick mot utgången.

Ensam kvar med min koffert (vad var det i den egentligen?) på en öde perrong, lät jag tåg efter tåg passera utan att reagera.

Till slut öppnade jag mitt bagage och se, där låg en kamera! Och ett stativ! Och plötsligt blev allt glasklart.

Bilden av mig själv utkristalliserades. Vem jag var och vad jag ville. Jag log för mig själv och hörde det vinande ljudet av ett nytt tåg.

Den här gången klev jag på. Jag visste nu vart jag skulle.

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Jag tar en liten paus från bloggen en stund. Vi ses!

* * *

(Foto: Anna Evenius, arr: Charlotte Wallin)

Vad glad jag blir över alla uppmuntrande ord, tack alla ni som kommenterar! Det är ju som så, att vad jag önskar hett är att få arbeta som fotograf i större utsträckning än jag gör nu. Jag är ju relativt nystartad som egen företagare och jag får ju lov att medge att det inte är så lätt att slå sig fram i den här branschen. Tufft för ekonomin är det, för det är inte varje dag som jag har fotouppdrag. Men jag ger mig inte. Det här är vad jag vill göra! Det måste finnas en plats någonstans för mig och mina kunskaper. Någonstans där jag kan få arbeta mer på heltid som fotograf. Jag funderar på tidningsredaktioner eller olika showrooms för produktfotografering. Det vore så kul och inspirerande att få arbeta i en sådan miljö.

Men fram till dess (när någon ropar kom, här kan du få arbeta!) kämpar jag vidare med arbetet att göra hemma-hosreportage för att sälja till inredningstidningarna. Ni glömmer väl inte bort att jag och Charlotte söker kreativa hem att fotografera? Bara att höra av er och visa lite bilder!

Nu vill jag passa på att önska er en riktigt härlig och glad påsk!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Jag har precis fått hem ett nytt objektiv som jag beställt!  Det heter Canon EF 50 /1,4 USM och den största anledningen till att jag införskaffat det, är att jag behöver ett mycket ljusstarkt (största bländaröppning är 1,4) objektiv när jag exempelvis fotograferar brudpar i kyrkan. Där är det ju sällan särskilt ljust.

Men tänk också vilken skön oskärpa man får bakom (och framför) motivet när man har tillgång till detta korta skärpedjup! Måste ju vara exemplariskt när man fotograferar barn, eftersom man då får den eftersträvade oskärpan bakom och samtidigt antagligen får fram en hyfsad slutartid, vilket man kan behöva då barn har en tendens att röra sig mycket. :-)

Åh, vad kul det här ska bli! Nu känner jag mig jättepeppad!

Hoppas ni får en alldeles fantastisk mysfredag!

På bilden står mina tre älsklingsljushållare från Cosas.


* * *

(Foto: Anna Evenius)

I mars öppnar Antikmässan i Älvsjö. Tänkte ta och besöka den (förhoppningsvis tillsammans med en av mina vänner här i bloggvärlden) och ta del av inspirationsutställningar, som tydligen mycket ska handla om hållbarhetstänkande, återanvändande och att våga blanda nytt och nött.

Känns lite som om det skulle kunna tilltala mig, för när jag ser mig omkring här hemma, är det en mix av både det ena och det andra. Som om jag inte riktigt vet vilken sida jag ska välja. Modernt eller gammalt? Med åren har jag dock börjat närma mig den äldre stilen och drömmer mig bort till ett hus från början av  förra sekelskiftet och om vi ska flytta någongång kommer jag nog leta efter något vackert hus med punchveranda.

Nåväl, till dess antar jag att blandningen vi har nu får symbolisera sökandet efter det optimala boendet.

Ett exempel på blandning är stolen på bilden *pekar uppåt*. Den stolen är rätt gammal, gissar nyrokoko (men jag kan vara ute och cykla, förstås). För några år sedan (säkert ett helt gäng) tog jag en sväng till TIOGRUPPEN och tänkte att jag minsann skulle vara modig och välja något av deras fantastiska grafiska tyger som jag var helt såld på då, för ett gäng år sedan. Men alltså, när man står i den butiken, ramlar man nästan omkull av yrsel. Så mycket att välja på för en velig tjej som jag!

Det slutade med att jag valde det minst utstickande mönstret i affären. Vilket är rätt skönt, faktiskt. Så här i efterhand.

Hoppas ni får en tokbra helg!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

JA! Jag hann! Aldrig tidigare har jag hunnit med att vara med på tisdagstemat!
Nu är det ju längtan som gäller. Och vad är det vi längtar till allra mest just nu? Jag gör det i allafall. Jo, att knoppar ska brista och vårens ljusgröna färgnyanser ska omfamna oss. :-)

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Ibland har man blå dagar, det är bara att konstatera. Även om solen skiner idag, fåglarna kvittrar och att jag faktiskt såg nåt som liknar krokusblad i rabatten är jag allt lite blå i sinnet.

Men det vill jag egentligen inte betunga er med, ni alla snälla, som skriver glada kommentarer och värmer mitt hjärta.

Vem vet, det kanske blir en grön dag imorgon. Eller en brandgul? Fast jag skulle nöja mig med en pudrig pastellfärgad dag.

En sak är säker, jag behöver muntras upp! Och då är jag glad att ha hittat TreflickorChristina som ny bloggare på Tara!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

* * *
 

(Foto: Anna Evenius)

Nu gäller det att hålla hårt i pengarna, tänkte jag först skriva, när jag kom på att jag inte har några. Att hålla i alltså. Nej, istället måste jag verkligen se till att få några välbetalda fotouppdrag.

Annars får jag helt enkelt leva på vatten och bröd fram till resan.
Och på gurka.

Eller ska man ha gurka på ögonen? Så var det ja...

* * *

(Foto: Anna Evenius)

... är ju färgerna i Italiens flagga, liksom tulpanerna hemma hos mig, där vi satt fem glada tjejer och planerade vår mysiga vingårdsresa. En italiensk lunch, med tips från snälla Anette från Vi bygger husbloggen, (TACK!) avnjöts innan vi satte oss ner i soffan och surfade runt bland slott och gårdar.
Det vi åt var en pastasallad bestående av grön och vit färsk pasta, citron-och vitlöksmarinerad kyckling, prosciutto, soltorkade tomater, körsbärstomater, gurka, oliver, basilika, rucolasallad, parmesanost, olivolja... Till det en sås gjord på olivolja, vitvinsvinäger, maizenaredning, grädde och citronpeppar! Ställde också fram ett gäng Grissini att knapra på. Det blev riktigt lyckat och jag är rätt nöjd med min insats i köket för en gångs skull. :-)

Tack också till Nilla och Malin som kom med fina tips! Det funkar så bra tycker jag, när man kört fast, att få tips från andra, för att trigga igång igen.

Vi bokar flygbiljetterna ikväll, boendet är inte riktigt bekräftat, men vi har sett ut ett gudomligt ställe som vi nu håller tummarna för att det ska bli "vårt" under 3-4 dagar. Berättar mer om det när och om vi får komma dit.

Ha en skön och snöig söndageftermiddag!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

På lördag kommer det fyra tjejer hem till mig för att planera en resa till Italien! Jo, det är sant! :-) Vi åker i maj och är borta i 3-4 dagar. Under dessa dagar ämnar vi bo på en charmig, italiensk (ja, så klart) vingård, provsmaka vin, äta gott, umgås, shoppa och kanske besöka ett spa. Njutning på högsta nivå, alltså. Dessutom tänkte jag jobba - fotografera i massor, med förhoppning att kanske kunna sälja ett reportage!

Vad är det då jag jämrar mig över? Jo, jag har i ett svagt ögonblick slängt ur mig att jag kan sno ihop nåt italienskt kulinariskt till lunch. Och nu sitter jag här och vet varken ut eller in. Dumstirrar på diverse recept, men kan inte riktigt fastna för nåt. Jag menar, det får inte vara för mastigt, det är ju runt lunchtid, och det får inte vara för krångligt! För jag erkänner, jag är väl inte direkt någon stjärna i köket. Kan väl litegrann bara... som att man ska droppa citronsaft på avocadon för att den inte ska bli brun... och lite till....

Mama Mia! Hjälp! Tänker mig nåt i salladsväg... med någon form av italiensk lufttorkad skinka....? Eller??

Så kom jag på att här på bloggen kan man ju få, om man har tur, en massa bra tips... ? *ler mitt allra sötaste leende* .

Nu är det här lite i sista minuten, ska ju inhandla alla ingredienser imorgon eftermiddag. I värsta fall får väl Lasagne duga. Eller pizza... *inte*

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Här är Wilda igen. En katt som njuter av livet. Hon är en riktig jägare och får med all säkerhet en massa stimulans här ute på åkrarna. Hon har kattlucka och kan komma och gå som hon vill. Tydligen gillar hon rampljuset för hon hade inga problem att sitta en stund på piedestalen. Ärligt talat trodde jag inte att det skulle gå att ta en serie bilder på henne, då katter är katter och dem får man inte bestämma över. Med hjälp av fjädrarna fick jag några sköna "moves".

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Weeeee! Det snöar! Man hade ju nästan kapitulerat över att vintrarna här i Stockholm för alltid framöver kommer att vara mörka, regniga och trista. Nu vet ju inte jag om detta kommer få ligga kvar på marken, men man kan ju alltid hoppas? Minns ni när snön kom förra året? Inte? Låt mig friska upp ert minne med ett inlägg från min förra blogg. Nästan exakt ett år sen!

Annars ser det lika kaotiskt som vanligt ut här hemma, med riggad fotostudio i vardagsrummet. Här roar jag mig med porträtt- och produktfotografering. Kanske har jag en dag, en egen studio. *Längtar*

Clownen ovan är min yngste son W. Man får vara glad över familjemedlemmar som orkar posera för mammas kamera. :-)

Ha en fin dag!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Tusen tack för alla goa kommentarer jag fått så här i starten av min nya blogg. Det värmer ett fruset hjärta må ni tro *pekar upp mot bilden*. Skämt åsido, skönt att se så många igen som jag lärt känna under mitt tidigare bloggande. Och välkomna, nytillkomna ;-) !

Nu försvinner jag dock iväg ett par dagar på ett fotouppdrag, som sträcker sig från imorgon bitti till tisdag eftermiddag, då är imorgon kväll fram till midnatt inräknat *pust*.  På onsdag lär jag sitta och bildbehandla, men säkerligen kikar jag in här och hos er andra när jag *tar rast*.

Hopps ni får en bra start på veckan!

* * *

(Foto: Anna Evenius)

Jag är svag för äldre sekelskifteshus, som har gedigna och slitna trägolv med knarrljud. Trappan upp till övervåningen ska ha en rund ledstång, väggarna ska ha mycket att berätta, kakelugnarna ska vara många och skafferiet rymligt.
Inredningen ska vara ljus, med vita textilier. På glasverandan ska jag sitta tillsammans med vänner och familj i bekväma korgstolar... Vi dricker vitt vin te, och samtalar om resor vi gjort och ska göra...

Oj, här sitter jag och drömmer mig bort. Verkligheten ser lite annorlunda ut. Visserligen bor vi i ett hus och ganska så lantligt till, faktiskt. Men varken golvet eller trappan knarrar, skafferiet lyser med sin frånvaro och väggarna kan inte tala under alla lager av färg som jag lagt på. Och resa. Det har vi knappast råd med, nu när jag precis har startat eget som fotograf.

Nåja, vi har i alla fall en kakelugn! Och verandan håller på att byggas. Så man ska vara glad över vad man har.

Om jag har en fotostudio? Tja, om jag flyttar in det vita köksbordet till vardagsrummet, hänger en softbox i taket, riktar några blixtar mot en vit vägg, så... Fast vi får förstås äta våra måltider i hallen.

Och granen, den står fortfarande kvar, naken och torr.

* * *