(Foto: Mormor?)

Kunde inte låta bli att hänga på Saravillfaras utmaning. Visste precis vilken bild jag ville visa.
En bild som föreställer en vanlig scen från mina barndomssomrar hos min mormor i Sikfors i Norrland.
Självklart var somrarna torra och varma jämt. Vi var även där varje vinter och jag minns otroligt nog tydligt den karaktäristiska doften av kompakt snö. Lite söt nästan... Kanske minns man bäst doften av genomblöta lovikavantar som hängdes på tork i mormors torkskåp.

Nåväl, den somriga bilden ovan visar min familj;  mamma, pappa, storasyster och en morbror. Jag står längst fram och är två år. Förmodligen ska vi ut och fiska vid en spegelblank tjärn på kvällen.

* * *

(Foto:  Anna Evenius)

Förundrat tittade jag på biljetten där jag satt ensam i tågkupén. Det stod inte någonstans vart jag skulle. Eller vart jag klivit på. Jag visste nog inte ens vem jag var. Konduktören hastade förbi utan att se min frågande blick.

Jag klev av på en okänd perrong med min koffert för att om möjligt ta reda på var jag var någonstans. Där stod jag stilla medan andra resenärer som visste vart de skulle,  med bestämda steg gick mot utgången.

Ensam kvar med min koffert (vad var det i den egentligen?) på en öde perrong, lät jag tåg efter tåg passera utan att reagera.

Till slut öppnade jag mitt bagage och se, där låg en kamera! Och ett stativ! Och plötsligt blev allt glasklart.

Bilden av mig själv utkristalliserades. Vem jag var och vad jag ville. Jag log för mig själv och hörde det vinande ljudet av ett nytt tåg.

Den här gången klev jag på. Jag visste nu vart jag skulle.

* * *