(Foto:  Anna Evenius)

Förundrat tittade jag på biljetten där jag satt ensam i tågkupén. Det stod inte någonstans vart jag skulle. Eller vart jag klivit på. Jag visste nog inte ens vem jag var. Konduktören hastade förbi utan att se min frågande blick.

Jag klev av på en okänd perrong med min koffert för att om möjligt ta reda på var jag var någonstans. Där stod jag stilla medan andra resenärer som visste vart de skulle,  med bestämda steg gick mot utgången.

Ensam kvar med min koffert (vad var det i den egentligen?) på en öde perrong, lät jag tåg efter tåg passera utan att reagera.

Till slut öppnade jag mitt bagage och se, där låg en kamera! Och ett stativ! Och plötsligt blev allt glasklart.

Bilden av mig själv utkristalliserades. Vem jag var och vad jag ville. Jag log för mig själv och hörde det vinande ljudet av ett nytt tåg.

Den här gången klev jag på. Jag visste nu vart jag skulle.

* * *